I Bilbao äter jag middag med en tidigare MEP. Han säger sig ha läst böcker om Mannerheim. Jag frågar vilka. Han säger sig inte minnas.

Bilbao är en rik stad, Baskien är en rik region. Många basker vill se ett självständigt Baskien. Det sitter 500 ETA-medlemmar i fängelser runtom i Spanien. De ville en gång med våld och terror skapa ett oavhängigt Stor-Baskien, med territorier både i Frankrike och i Spanien. Den drömmen är säkert inte död, trots att ETA formellt lade ner sina vapen 2011.

På dagen i Bilbao besöker jag fotbollsklubben Atletico Bilbaos museum. I klubben godkänns bara baskiska spelare. En av de anställda säger till mig att Atletico Bilbao hellre förlorar med ett lag sammansatt av basker än vinner med hjälp av främlingar. Jag har ingenting att säga.

Den baskiske före detta MEP:n har däremot mycket att säga. Han menar att Baskien borde bli självständigt. Han säger att det finns historiska belägg för denna strävan. Jag frågar vilka. Han svarar med att tala om den stora spanska armadan som 1588 skulle invadera det protestantiska England. Försöket misslyckades grovt och de spanska fartygen drevs på flykt.

Men.

I den stora armadan fanns också en baskisk sjökapten. Han ville att fartygen efter nederlaget skulle gå längs en rutt som undvek vattnen kring Irland och Skottland. På hemvägen gick delar av armadan in i en storm utanför Skottland som blev katastrofal. Många fartyg sjönk. Den stormen skulle armadan alltså ha undvikit om de spanska officerarna bara haft förstånd att lyssna på den baskiske kaptenens råd.

Med andra ord: lyssna bara på baskerna så går allt bra för Spanien. Det är en viktig lärdom ännu idag, säger den tidigare baskiske MEP:n till mig, i den rika staden Bilbao, i norra Spanien, på våren 2014.

(Publicerad i YLIOPISTO-LEHTI 5 / 2014)